Att bara vara själv

Ibland sköljer ensamheten över mig som en stor våg, en våg som håller mig fast under ytan och gör det svårt att andas. Som ikväll. Efter fem dagars semester och enbart ett tillfälle med socialt umgänge under dessa dagar kom det. Oftast märker jag inte av ensamheten så väl på vardagarna eftersom min sociala kvot fylls upp rätt så rejält på jobbet. På helgerna tycker jag det är skönt att kunna sitta hemma själv utan några måsten, plus att om det är några sociala tillställningar så är de nästan uteslutande på helgerna. Visst kan ensamheten komma krypande under vanliga veckor också, den där saknaden över att inte ha någon att dela vardagstristessen med, men den är inte så stark.

Nu däremot, nu slog den till med full kraft. Det är första gången jag har riktig semester, så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Semesterns inledande helg bestod av stora mängder socialt umgänge både fredag, lördag och söndag, varpå den här veckan började med plus på det sociala kontot. Med andra ord njöt jag av att lufsa omkring de första dagarna utan att behöva umgås med folk, höll mig sysselsatt med att besöka affärer och filosofera över vad jag skulle kunna göra nu när jag är ledig. Men till slut hade jag gått igenom affärerna. Filosoferat färdigt.

Då kom det. Allt det där som jag skulle vilja göra, men som är så himla trist om det inte finns någon att dela det med. Jag vill resa, åka på dagsturer för att upptäcka nya platser, njuta av naturen. Bada, ligga på en filt under ett träd och prata om allt och ingenting. Dricka goda, kalla drycker, skratta tills jag får ont i magen och dansa mig genom natten. Självklart behövs inte någon respektive för att göra dessa saker, det vore lika fantastiskt att dela upplevelserna med en god vän. Det är bara ett problem. Mina goda vänner har en respektive att göra dessa saker med. Bland de som jag brukar umgås med är jag sista singeln kvar. Och det blir inte samma sak.

Med tanke på den ålder jag har uppnått känns det att jag ska lyckas hitta en vän som är på samma ställe i livet som mig lika troligt som… att någon skulle ge mig en miljon kronor. Eller som att hitta en respektive, det tycks ju vara omöjligt uppdrag upphöjt i sju. Hur som helst, det jag egentligen ville ha sagt är att det finns så mycket saker jag skulle vilja göra, men som jag vill göra tillsammans med någon annan. Jag gör allting själv. Hela tiden. Och jag är så fruktansvärt trött på det. 

Den känslan, tröttheten och ensamheten, kom över mig ikväll när jag skulle sova – hårt. Drömmarnas land byttes mot ångest och tårar. Nu försöker jag sysselsätta mig själv för att känslan inte ska ta omtag när jag släcker lampan och tankarna får fullt fokus igen. Jag tänker att om jag har någonting att göra tills jag inte kan hålla mig vaken längre borde jag inte hinna tänka alltför mycket och därmed inte hinna dra mig längre ner. Samtidigt vet jag att det inte fungerar så. Även om jag skulle lyckas med min plan så vet jag att känslan kommer finnas kvar där imorgon. Och dagen efter det. 

Den finns alltid där, det enda som varierar är styrkan.

Annonser

En månad kvar

Om precis en månad börjar jag mitt nya jobb! Mitt nya, allra första riktiga jobb… Därför tänkte jag berätta sagan om hur jag fick jobbet!

1. Hotspot
I februari gick jag runt och pratade med massa företagsrepresentanter samt delade ut cvn. Försökte vara charmig och det kändes rätt bra. Ett företag bad mig maila mitt cv så de inte skulle tappa bort det.

2. Mailet
Jag skickade mitt cv till företaget, men hörde ingenting. I början av maj fick jag ett mail från en av de jag träffade på Hotspot, samma person som jag mailade mitt cv till. Det var ett kort mail jag fick, med ett tips om att de haft en annons ute där de sökte innovativ utvecklare och att jag gärna fick lägga in en ansökan om det lät intressant.

3. Ansökan
Jobbet lät superintressant så jag bestämde mig för att lämna en ansökan. Dock gick det inte eftersom sista ansökningsdag var 1 maj, så jag ringde och pratade med honom. Det slutade med att han lade in ansökan åt mig.

4. Intervju
Jag fick komma på intervju och träffa tre stycken från företaget. Fick berättat för mig att oftast brukar man först bara träffa han jag haft mailkontakt med innan man fick träffa de andra, men eftersom jag träffat dem på Hotspot (och gjort ett bra intryck!) fick jag hoppa över det steget. Fick komma dit en andra gång och träffa vdn. Sedan en tredje gång för en kompetensavstämning med en av företagets utvecklare.

5. Anställningsavtal
Detaljerna kring avtalet tog vi över telefon och de skickade avtalet med post.

Det tog ganska lång tid, men oj vilken spännande första halva av sommaren jag haft! Och vilken otroligt spännande höst det kommer bli! Så ja, bara en månad kvar tills det är dags…

image

Fredag

image

Idag har jag haft laboration nu på eftermiddagen där vi ska programmera assembler. Jag vet inte om det har att göra med att det är fredag eller vad det är, men det logiska tänket hade helt försvunnit ur mitt huvud. I två timmar satt jag och stirrade ömsom på skärmen, ömsom i boken och visste inte alls vad jag skulle göra.

Nu ligger jag bredvid Tea på sängen och hoppas på att huvudvärken/trasselsudds-känslan ska försvinna. Trevlig helg!

Snowboard-åkning i Sunne

Idag åkte jag snowboard för första gången på cirka 8-10 år. Jag var fullkomligt livrädd men gav mig på det ändå. Började ju inte direkt mjukt, utan vi tog sittliften upp på en gång. Visst, blå backe, men ändå. Det visade sig vara lite som att cykla. Både huvudet och kroppen visste vad de skulle göra som tur var. Enda problemet var väl just att jag var himla rädd.

image

För varje åk blev jag bara mer och mer rädd konstigt nog, tycker det borde fungera tvärtom. Visst att jag trillade några gånger, varav en gång på ansiktet, men jag tror inte det var det som var problemet. Jag vet att jag kan åka, det märkte jag ju. Det fanns ju där liksom. Men av någon anledning blev jag bara räddare och räddare.

Ibland får jag såna stunder. Stunder av total irrationell rädsla när jag är nära på att bryta ihop utan att riktigt förstå varför. Idag fick jag en sån stund efter typ första åket efter lunch. Kände mig mest bara rädd och rätt skakis, så bestämde mig för att stanna kvar där nere när de andra åkte igen.

image

Jag tror det var ett bra beslut, så även om jag inte övervann min rädsla så avslutade jag ändå relativt på topp. Hade jag fortsatt hade min dag antagligen slutat med att jag bröt ihop i backen och att sitta där med en smärre panikattack känns ju inte alltför lockande. Det hade ju troligtvis varit den känslan som följt med mig till nästa gång i sådana fall. Nu fick jag med mig känslan av att jag kan istället.

Är helt klart nöjd med dagen! Hade roligt så länge jag åkte, kände mig väldigt lugn och tillfreds med beslutet att avstå från de sista åken, plus att det var kul att upptäcka att vissa saker finns kvar i muskelminnet även efter många år. Måste helt klart komma iväg och åka skidor snart också!

Film i stora lass

Okej, så i lördags tittade vi på Nymphomaniac del 2. Den var lika skum som den första. Och det hände inte alls så mycket som de fick det att verka som. Fast visst hände det grejer. Hursom, mycket skum film.

Igår blev jag påmind (efter att anslagstavlan trillat ner) om att jag fick två biobiljetter förra våren som tack från jobbet. Tog ut dem ur kuvertet och insåg att de slutar gälla på onsdag! Vad göra? Jo, trycka in två biobesök till på onsdag. Eftersom jag ska på bio imorgon (men annan bio där biljetterna inte gäller) och det är bokcirkel på onsdag hade jag igår och idag på mig.

Så igår drog jag iväg på nya Jönssonligan-filmen som gick 15.00 och var textad. Trots texten var det en trevlig upplevelse, alltid mysigt med bio och filmen var bra. De har tagit bort mycket av fjanteriet i den här (även om den fortfarande har sina komiska stunder) och jag tycker skådisarna gjorde ett bra jobb.

Idag var jag osäker på om jag skulle hinna med ett biobesök. Jobbade 8-17 och hade första passet pole-fitness 17.45-19.15. Tänkte att om jag tar mig hem fort så kanske jag skulle hinna in till nån film som började 21. Och det gjorde jag! Micke & Veronica blev det idag, lättsmält klassisk svensk komedi som inte krävde någon tankeverksamhet. Alldeles lagom när dagen gått i ett!

Jag var lite orolig för att jag skulle känna mig lite obekväm om jag gick själv på bio, men det var inga problem! Att hitta på saker utanför hemmet med sig själv (som inte är typ träning) är faktiskt väldigt trevligt. Riktigt egen egentid. Kan rekommendera att ta med sig själv ut på en date, ibland glömmer man bort att göra något roligt enbart för en själv!

Imorgon ska jag och två kompisar gå och se Turist. Himla mycket svensk film för tillfället, men verkar ju ha kommit mycket nu så.

Det känns som att det här kan bli ett riktigt bio-år och jag tänker nog se till att göra det till det! Om det kommer någon ny film jag är sugen på att se så ska jag allt gå och se den, oavsett om jag har sällskap eller inte. Den barriären har jag ju redan krossat och nu vet jag ju att det är trevligt att gå själv också.

Det var väl det, pole-fitnessen får ett eget inlägg imorgon!

Klart slut.

Jag är stolt

Jag har insett att jag har kommit rätt långt de senaste åren. Under rätt så lång tid efter att jag hade hoppat av lärarprogrammet 2009 fick jag ångest så fort någon frågade om jag var utbildad, om någon frågade varför jag inte avslutade studierna när jag ändå hade gått 6 av 7 terminer, om någon frågade om mina framtidsplaner. Fick ångest av att tänka på det överhuvudtaget.

Jag jobbade inom barnomsorgen i Karlskoga, kände mig rätt misslyckad över att ha behövt flytta tillbaka dit och över att inte ha lyckats med det jag hade bestämt mig för att göra. Så här i efterhand inser jag ju att det var bra, jag upptäckte att jag inte ville jobba med barn i framtiden, jag träffade Christofer och hade helt plötsligt någon som pushade på om att jag måste fundera på vad jag ville göra i framtiden. Flyttade till Karlstad, jobbade inom barnomsorgen i Kil. Kikade lite i utbildningskatalogen från Karlstad Universitet. Fick stöd av två trevliga, uppmuntrande och hjälpsamma jobbcoacher. Den ena hjälpte mig med att ta tag i mitt förflutna och ta reda på hur många poäng jag faktiskt tagit vid Högskolan i Skövde, plus att hon fick mig att ta reda på hur många poäng jag behövde ta för att få studiemedel igen. Den andra fick mig att titta på massor av jobbannonser och fundera på vad som skulle krävas för att få de jobb jag tyckte verkade intressanta.

Helt plötsligt hade jag sökt till programmet Webb och multimedia. Det verkade intressant och roligt. I värsta fall tänkte jag att jag kunde läsa ihop de poäng som fattades för studiemedlet och sedan hoppa av om det inte var för mig. Jag kom in på första urvalet och började i höstas. Jag var så otroligt nervös över att jag inte skulle klara av det, att jag inte skulle lyckas ta de där poängen, att jag skulle misslyckas igen.

Nu är jag inne på termin två, jag tycker att det är otroligt roligt att läsa och att lära mig saker igen. Hittills har vi haft sex stycken tentor och jag har fått VG på varenda en. På de tre senaste var jag dessutom två poäng från maxpoängen. Det känns oftast inte alls ansträngande att läsa, utan bara roligt. Jag har aldrig tidigare pysslat med såna här saker och ändå verkar jag ha lätt för att lära mig alla nya saker jag aldrig hört talas om förut. Jag tog poängen jag behövde för att få studiemedel efter ungefär två tredjedelar av första terminen.

Aldrig förr har jag tyckt att skolan har varit rolig på det här sättet, så det känns som att jag är där jag borde vara just nu. Jag är så otroligt stolt över mig själv som tog mig igenom ångesten och som klarar av studierna (och det med bravur)! Aldrig förr har jag varit så stolt över mig själv som jag är nu, och det är en riktigt bra känsla!

Skolstart!

Igår drog skolan igång igen med fullt fart. Igår och idag har det varit föreläsningar och lite övningar i Interaktiv Flash-animering, imorgon (och resten av veckan) är det HTML & CSS som gäller. Hittills är det riktigt roligt, har verkligen sett fram emot den här vårterminen just för att det är lite mer praktiska kurser till skillnad från hösten som till största delen bestod av mer teori. De två kurser jag dessutom läser på distans (webb 2.0 och digital bildbehandling) tror jag också kommer bli riktigt roliga. Ser framförallt fram emot att lära mig Photoshop! Plus att det ska bli riktigt kul att få lära sig mer programmering…

Dålig kombo

Det verkar nästan som att det inte riktigt är meningen att jag ska köpa nya mobiltelefoner. Så gott som varje gång jag köpt en ny telefon har det varit något krångel. Förra telefonens headset knövlade knapparna med, de fungerade bara när de själva ville. En annan telefon skickades in på lagning (två gånger till och med om jag inte minns fel), trots att det sedan visade sig vara ett inställningsfel. Ändock hade de lagat något första gången den var inne på lagning. Skumt.

Jag trodde att jag kom lindrigt undan den här gången när jag köpte en ny telefon. Det gick inte att öppna galleriet, men det var också allt. Eftersom det går att ladda ner massor med olika bildvisningsappar kändes det ändå lugnt, om än lite dumt att inte kunna använda det galleri som fanns med telefonen. MEN. I början av veckan började den krångla. Jag insåg det inte då, men idag fick jag reda på att felet ligger hos min telefon. Det hörs ingenting när man ringer eller tar emot samtal. Knäpptyst i högtalaren är det. Men om man sätter i headsetet eller slår på den andra högtalaren (så att alla i närheten får höra samtalet) fungerar det finfint. Det känns mindre lugnt att jag inte kan prata i telefonen utan headset eller den andra högtalaren. Lär med andra ord behöva skicka den på reparation, jippi….

För att tänka på något positivt har jag bokat klipptid på måndag (genom att ha headsetet inkopplat). Då den frisör jag brukar gå till inte hade någon ledig tid förrän 27 december bestämde jag mig för att testa ett annat ställe. De har dessutom studentrabatt. Hoppas det blir bra!

Otroligt bra initiativ!

Satt och kollade runt på dn’s hemsida när jag såg det här. Jag tycker det är ett så himla bra initiativ! När det bara är 20% av de som är utsatta för sexbrott som anmäler är det någonting som är galet. Att belysa det och uppmuntra till att anmäla om man blivit utsatt för ett övergrepp är verkligen viktigt. Om det inte uppmärksammas kommer det ju aldrig ske en förändring.

Det är svårt att inte få tårar i ögonen när man läser på vagaanmal.se om varför människor utsatta för brott inte ville anmäla, och varför de bestämde sig för att anmäla. Otroligt starkt gjort av de som delar med sig av sina erfarenheter på en sån offentlig plats, som Internet faktiskt är, för att hjälpa, stötta och uppmuntra andra till att våga anmäla om de blivit utsatta för ett brott.

Jag är imponerad över vad starka människor det finns där ute och hoppas verkligen att detta initiativ ger en stor och positiv effekt!