Jadu…

De två senaste dagarna har det inte riktigt fungerat för mig. Jag vet inte alls varför, men saker har bara gått fel och det har inte känts riktigt bra. Det började igår morse.

Till en början kändes dagen bra, tog bussen till Kil för att jobba. När jag kom fram i Kil satte jag mig på cykeln för att åka till jobbet. Men någonting stämde inte. Det kändes konstigt att cykla och det lät fel. Jag gick av cykeln, kikade lite på den, tyckte inte att något såg särskilt knas ut. Eftersom det var bakdäcket som kändes konstigt bestämde jag mig för att klämma på det. Ingen luft. Alls. Nada, zero, noll. Sist jag cyklade på den var backdäcket fyllt med luft. Med andra ord: någon jävla idiot hade punkterat bakdäcket på min cykel!

Jag var något så fruktansvärt förbannad, fick snällt låsa fast cykeln igen och knata iväg till jobbet. Just igår jobbade jag på en förskola som öppnade i januari, så de har fortfarande en del nyinskolningar och många småknattar. Just igår var det en sån där skrikig dag. Den började bra, jag kommenterade på vad lugna och icke-skrikiga barn de verkade ha och helt plötsligt ramlade ett barn ner från en bänk. Slog huvudet i marken, grät och skrek. Då blev ett annat barn ledset eftersom det första barnet grät, sen ramlade ett tredje barn ner från en bänk och blev ledsen, då blev ett till barn ledset eftersom det tredje barnet grät. Något senare ramlade ett större barn nerför kullen (vilket tydligen var leken, men denna gång gjorde det ont) och slog sig. Tårar och ännu mera skrik.

Två eller tre barn ägnade sen ända fram till lunchen och hela lunchen åt att gråta och skrika. Konstant. Efter det var det minst ett barn som var missnöjd med något hela tiden tills jag gick hem. Snacka om att man är trött i huvudet då.

Idag skulle jag till samma ställe. Höll tummarna för att dagen skulle bli lugnare (och kände mig mycket nöjd med att jobba kort dag från 9 till 13.30) och satte mig på bussen. Efter första hållplatsen blev vi stående i nästan en kvart. Då bör tilläggas att restiden totalt ska vara en halvtimme. De håller på att bygga om en väg där i princip alla bussar åker, vilket gör att den vägen är trängre än vanligt. Idag hade någon dessutom parkerat en lastbil där. Någonstans mellan 5 och 10 bussar skulle förbi där och då (plus ett gäng med bilar), lastbilschauffören syntes inte till och det var verkligen helt stopp. Tills slut bestämde sig en man i reflexkläder (som var där och jobbade med något annat, kanske vägarbetet?) att ta tag i saken, så han ställde sig och dirigerade trafiken. Till slut kom vi loss.

Väl framme i Kil fick jag skynda mig till jobbet, men lyckades ändå komma några enstaka minuter för sent. Dagen var rätt så lugn, det var bara ett barn som grät och skrek sig igenom lunchen. Inte en endaste trillade av bänken, eller en cykel, eller en kulle. Dock fick jag ett samtal precis innan lunch. ”Kan du komma och jobba där när du har slutat? En har blivit sjuk, skulle vara jättebra om du kunde komma iväg lite tidigare och skynda dig dit!”. Jag tackar ju inte nej till fler timmar (mer pengar till mig), men kände när jag väl satt på jobb nummer två att det verkligen hade varit skönt att sluta tidigt. Istället fick jag sluta 16, vilket inte är en särskilt lång dag med tanke på att jag började 9, men utan rast och med stress så blir man rätt trött. Mitt huvud stängde av långt innan jag slutade, fick frågan av en kollega vad jag funderade på efter att jag stått med händerna vid ansiktet och bara sett förvirrad ut. Det var också så jag kände mig när det var fem minuter kvar på dagen. Vad fasen pysslar jag med? Vad gör jag nu?

Förskolans dag

I torsdags firades förskolans dag runt om i landet och jag jobbade i Tolita, så jag fick vara med där och fira. I Tolita firade vi med lekar, ballonger, sång och dans, grillade hamburgare och ett besök av draken Berta som dansade med när vi sjöng, och som bjöd både barn och vuxna på glass (rektorn hade klätt ut sig i en drak-dräkt). Vädret var perfekt och stämningen var på topp. Helt enkelt en riktigt, riktigt bra jobbdag!

Dagens konstighet

Vi var till Degerfors och firade min mor på mors dag och tog tåget hem. På tåget, på andra sidan gången, satt en familj med två barn. Vid ett tillfälle lyfte pappan upp det äldsta barnet och lade henne på bagage-hyllan ovanför sätena. Sedan satte han sig ner igen. Mamma verkade inte helt nöjd så till slut lyfte han ner henne igen. Tänk om tåget hade behövt bromsa in kraftigt? Tänk om det hade kommit en stor sväng åt fel håll? Tänk om tåget hade skakat till sådär rejält som det kan göra ibland? Då kanske det inte hade varit helt optimalt med ett litet barn, som inte heller höll i sig i något, uppe på bagage-hyllan. De lät henne även klättra upp så att hon stod på bordet och sedan hängde hon i armarna i bagage-hyllan. Hur tänkte de egentligen?

Sommar-inköp

Igår, efter ännu en otroligt varm dag iförd svarta leggings och svart linne, bestämde jag mig för att det var dags att införskaffa lite tunnare, lösare, ljusa linnen, tunnare, ljusare leggings, solhatt och solskyddskräm med hög solskyddsfaktor.

Jag kom hem med tre par leggings (två par vita och ett par ljuslila), tre linnen (ett ljuslila, ett vitt och ett blått), en t-shirt (mintgrön kan man nog säga) och en solskyddskräm med solskyddsfaktor 30. Misslyckades med att hitta en solhatt som kändes bra (och såg bra ut).

I morse smörjde jag in mig ordentligt, tog på mig nya tunna ljusa kläderna och tänkte att nu jäklar! Nu ska jag slippa bränna mig och slippa bli så sjukt varm!

Det blev väl ganska varmt ändå, men bra mycket svalare än det skulle varit om jag hade haft på mig svart (som jag i princip haft resten av veckan). Dock blev jag mycket besviken på solskyddskrämen (eller kanske snarare på min hud?). Kände redan när jag stod ute på gården på jobbet hur det brände lite lätt på huden. Väl hemma kände jag att jag hade bränt mig, vet inte om jag är så röd, men jag kan lova att det svider om jag kliar mig på till exempel armarna.

Jag har accepterat att jag bränner mig ganska lätt och är rätt känslig för solen, men när solskyddsfaktor 30 är för lite? I min värld är 30 jättehögt! Jag hade 10 förut (vilket förklarar varför jag oftast brände mig rätt rejält), 30 är tre gånger så mycket. Och det fungerade inte. Ska jag verkligen behöva ha lika hög solskyddsfaktor som barnen på jobbet har? Är det spf 50+ som gäller för mig? Får nog gå till apoteket (något utav de många olika som finns nu för tiden) imorgon och be om hjälp…