Teaser

Jag tänkte bara påpeka att imorgon är det dags för nya kroppsbilder (om det nu är något positivt…)! Främst är det så att det var längesen jag skrev någonting här så det kändes som att jag behövde uppdatera. Har shoppat lite idag, lägger nog upp bilder på det som fick följa med hem imorgon! Nu ska jag strax iväg och dansa ragga, bjuder på en bild så länge:

image

Tea älskar verkligen när jag vill ta kort med henne!

Annonser

Upp och ner

På träningen i söndags kände jag att jag hade noll kraft i kroppen och ludd i huvudet. Igår kändes det ännu värre, så stannade hemma från pole-fitnessen för att klara av att gå på dagens omtenta. Hade jättesvårt att somna igårkväll, somnade till slut någon gång vid två-tiden tror jag. Klockan ringde 7.00, jag hade jättesvårt att gå upp men masade mig iväg till omtentan. Väl där kände jag mig ändå rätt pigg, det kändes som att tentan gick bra och trillade in i en kompis efteråt så stod och pratade lite med henne.

Väl hemma kände jag mig riktigt pigg, drog på musik och började fixa lite i sovrummet. Fick bort den stora klädhögen som bosatt sig i ena hörnet, hämtade in andra sängbordet och satte upp världshistoriens snyggaste spegel.

image

Superbra humör, massor av energi! Vet inte när jag kände mig så senast, så det har varit himla skönt! Speciellt med tanke på de senaste dagarna. Var jättepepp inför raggan som var ikväll, men när jag kom dit sjönk humöret genast. Det är jätteroligt att dansa ragga igen, så det är inte det. Problemet är att vi är ungefär 25 stycken i gruppen, i princip alla utom jag är någonstans mellan 16 och 20. Det innebär i alla fall ett tjugotal tjattrande tonåringar som sporadiskt lyssnar på läraren. Det innebär en proppfull sal där man slår i andra om man försöker ta ut rörelserna ordentligt. Det innebär att läraren måste dela upp oss i två grupper för att vi ska få chansen att ta i ordentligt. Sist jag dansade ragga var vi fyra i gruppen. Liiite skillnad.

Jag gillar inte att trängas. Dessutom har läraren lektion innan, utan rast emellan, som sällan slutar i tid. Idag började hon gå igenom närvarolistan först tio minuter efter att vi börjat. Vi drar också lite över tiden, så det blir ungefär 50 minuters dans trots att det ska vara en timme. Och eftersom vi drar över tiden måste jag springa till bussen.

Jag känner mig jätteklagig just nu, speciellt då det ju faktiskt är jättekul, det är en bra koreografi med härlig energi. Det är synd bara att några tråkiga saker lägger en liten skugga över det. Önskar jag kunde njuta av det och uppskatta det mer.

Ragga!

Idag – äntligen! – blev raggan av! Fortsättningsgrupp, vilket gjorde mig rätt nervös. Väldigt stor grupp, vilket gjorde mig rätt nervös (och rätt irriterad, är det mycket folk vore det bra om de kan placera ut sig med lite eftertanke). Enbart minimala gymnasietjejer, vilket gjorde mig rätt nervös.

Trots nervositeten gick det himla bra. Fruktansvärt jobbigt såklart, framförallt styrkan, men riktigt kul att vara igång med det igen! Gick helt klart över förväntan.

När klassen var slut kom läraren fram och pratade med mig, frågade om jag dansat ragga förut och berömde mig för att jag hängde med så bra. Varpå jag självklart ska vifta bort det med att det ju var samma koreografi som vi körde när det var öppet hus, men då sa hon att jag även hängde med bra på uppvärmningen och diagonalen.

Då bestämde jag mig för att helt enkelt bara ta emot komplimangen och säga tack. Det är ännu en sak jag måste träna på, att sluta känna ett behov av att förklara mig. Om jag inte är bra på någonting så vill jag berätta för folk varför jag inte är bra på det, att det finns en anledning, så att de inte ska tro att jag bara är dålig eller inte vet om det. Om jag är bra på någonting så vill jag komma med förklaringar till varför just det gick så bra eller bortförklara det helt (nej, jag är inte alls bra på det), så att de inte ska tro att jag är typ uppblåst.

Exempel 1: när jag simmar önskar jag att jag hade en skylt på mig där det står ”ja, jag simmar långsamt. Det kan bero på att jag är obekväm där jag inte bottnar och därför har undvikit att bada där jag måste simma”. När jag börjar bli trött på mig själv för att jag känner mig i vägen vill jag lägga till ”men vet ni vad? Jag simmar iaf! Jag kommer ju inte bli bättre om jag inte simmar och alla måste vi börja nånstans! Så varsågoda och simma förbi, för jag försvinner ingenstans”

Skulle bli himla otympligt med en sådan skylt…

Exempel 2: när en kompis säger att jag kan sy och är duktig på det säger jag genast ”nej, jag kan inte sy. Jag kan inte sy efter mönster och jag får bara ihop saker som inte kräver att man är så noggrann”.

Men vafan, varför säger jag inte bara tack? Jag har sytt flertalet saker nu som faktiskt blivit riktigt bra och visst, jag är inte så noga och jag gillar inte tanken på att följa ett mönster, men lik förbannat lyckas jag testa och höfta fram saker som ser rätt bra ut. Bara det är ju inte illa pinkat!

Så, nu har jag fått filosoferat av mig lite också. Inte alls meningen med inlägget, men så kan det bli ibland. För att det inte bara ska bli text bjuder jag här på en bild på en taggad men nervös Hink från innan dansen! Imorgon bitti blir det badhuset, så natti natti!

image

Inställd ragga

Efter pole-fitnessen idag var det äntligen dags för ragga, som jag har väntat! När jag kom dit visade det sig att vi bara var tre anmälda till kursen = för få för att den ska gå. Vi får istället gå med fortsättningskursen på tisdagar, så det blev ingen dans idag heller. Eftersom tisdagskursen startade förra veckan, och vi inte hade nåt förra vecka, så har vi en innestående lektion som vi får ta vilken klass vi vill. Ska nog ta en jazzklass, var himla längesen jag dansade jazz!

Pole-fitnessen gick bra idag med, trots blåmärken här och där. Det är skönt att jag inte känner mig helt lost! Och att se att någonting händer hjälper verkligen till. Framstegen är små, men de finns där, vilket ju ändå är det viktigaste.

Nu blir det chill resten av kvällen!