Jag har insett att jag har kommit rätt långt de senaste åren. Under rätt så lång tid efter att jag hade hoppat av lärarprogrammet 2009 fick jag ångest så fort någon frågade om jag var utbildad, om någon frågade varför jag inte avslutade studierna när jag ändå hade gått 6 av 7 terminer, om någon frågade om mina framtidsplaner. Fick ångest av att tänka på det överhuvudtaget.
Jag jobbade inom barnomsorgen i Karlskoga, kände mig rätt misslyckad över att ha behövt flytta tillbaka dit och över att inte ha lyckats med det jag hade bestämt mig för att göra. Så här i efterhand inser jag ju att det var bra, jag upptäckte att jag inte ville jobba med barn i framtiden, jag träffade Christofer och hade helt plötsligt någon som pushade på om att jag måste fundera på vad jag ville göra i framtiden. Flyttade till Karlstad, jobbade inom barnomsorgen i Kil. Kikade lite i utbildningskatalogen från Karlstad Universitet. Fick stöd av två trevliga, uppmuntrande och hjälpsamma jobbcoacher. Den ena hjälpte mig med att ta tag i mitt förflutna och ta reda på hur många poäng jag faktiskt tagit vid Högskolan i Skövde, plus att hon fick mig att ta reda på hur många poäng jag behövde ta för att få studiemedel igen. Den andra fick mig att titta på massor av jobbannonser och fundera på vad som skulle krävas för att få de jobb jag tyckte verkade intressanta.
Helt plötsligt hade jag sökt till programmet Webb och multimedia. Det verkade intressant och roligt. I värsta fall tänkte jag att jag kunde läsa ihop de poäng som fattades för studiemedlet och sedan hoppa av om det inte var för mig. Jag kom in på första urvalet och började i höstas. Jag var så otroligt nervös över att jag inte skulle klara av det, att jag inte skulle lyckas ta de där poängen, att jag skulle misslyckas igen.
Nu är jag inne på termin två, jag tycker att det är otroligt roligt att läsa och att lära mig saker igen. Hittills har vi haft sex stycken tentor och jag har fått VG på varenda en. På de tre senaste var jag dessutom två poäng från maxpoängen. Det känns oftast inte alls ansträngande att läsa, utan bara roligt. Jag har aldrig tidigare pysslat med såna här saker och ändå verkar jag ha lätt för att lära mig alla nya saker jag aldrig hört talas om förut. Jag tog poängen jag behövde för att få studiemedel efter ungefär två tredjedelar av första terminen.
Aldrig förr har jag tyckt att skolan har varit rolig på det här sättet, så det känns som att jag är där jag borde vara just nu. Jag är så otroligt stolt över mig själv som tog mig igenom ångesten och som klarar av studierna (och det med bravur)! Aldrig förr har jag varit så stolt över mig själv som jag är nu, och det är en riktigt bra känsla!
Fröken Hink 