Jag är stolt

Jag har insett att jag har kommit rätt långt de senaste åren. Under rätt så lång tid efter att jag hade hoppat av lärarprogrammet 2009 fick jag ångest så fort någon frågade om jag var utbildad, om någon frågade varför jag inte avslutade studierna när jag ändå hade gått 6 av 7 terminer, om någon frågade om mina framtidsplaner. Fick ångest av att tänka på det överhuvudtaget.

Jag jobbade inom barnomsorgen i Karlskoga, kände mig rätt misslyckad över att ha behövt flytta tillbaka dit och över att inte ha lyckats med det jag hade bestämt mig för att göra. Så här i efterhand inser jag ju att det var bra, jag upptäckte att jag inte ville jobba med barn i framtiden, jag träffade Christofer och hade helt plötsligt någon som pushade på om att jag måste fundera på vad jag ville göra i framtiden. Flyttade till Karlstad, jobbade inom barnomsorgen i Kil. Kikade lite i utbildningskatalogen från Karlstad Universitet. Fick stöd av två trevliga, uppmuntrande och hjälpsamma jobbcoacher. Den ena hjälpte mig med att ta tag i mitt förflutna och ta reda på hur många poäng jag faktiskt tagit vid Högskolan i Skövde, plus att hon fick mig att ta reda på hur många poäng jag behövde ta för att få studiemedel igen. Den andra fick mig att titta på massor av jobbannonser och fundera på vad som skulle krävas för att få de jobb jag tyckte verkade intressanta.

Helt plötsligt hade jag sökt till programmet Webb och multimedia. Det verkade intressant och roligt. I värsta fall tänkte jag att jag kunde läsa ihop de poäng som fattades för studiemedlet och sedan hoppa av om det inte var för mig. Jag kom in på första urvalet och började i höstas. Jag var så otroligt nervös över att jag inte skulle klara av det, att jag inte skulle lyckas ta de där poängen, att jag skulle misslyckas igen.

Nu är jag inne på termin två, jag tycker att det är otroligt roligt att läsa och att lära mig saker igen. Hittills har vi haft sex stycken tentor och jag har fått VG på varenda en. På de tre senaste var jag dessutom två poäng från maxpoängen. Det känns oftast inte alls ansträngande att läsa, utan bara roligt. Jag har aldrig tidigare pysslat med såna här saker och ändå verkar jag ha lätt för att lära mig alla nya saker jag aldrig hört talas om förut. Jag tog poängen jag behövde för att få studiemedel efter ungefär två tredjedelar av första terminen.

Aldrig förr har jag tyckt att skolan har varit rolig på det här sättet, så det känns som att jag är där jag borde vara just nu. Jag är så otroligt stolt över mig själv som tog mig igenom ångesten och som klarar av studierna (och det med bravur)! Aldrig förr har jag varit så stolt över mig själv som jag är nu, och det är en riktigt bra känsla!

Annonser

Passansökan

Idag bestämde jag mig för att ta mig till polisen och ansöka om ett pass så att det är klart inför resan till Paris. Kollade upp buss, vart jag skulle gå av och knatade iväg till bussen. Blåste rätt rejält men det var verkligen vår i luften! Klev på bussen och åkte nöjt iväg.

Allting gick jättebra, tills bussen åkte en annan väg mot vad jag hade förväntat mig att den skulle göra. Fick lite smått panik men tänkte att det var lugnt, jag hade aldrig åkt med den bussen förut så hur skulle jag kunna veta hur den brukar gå? Rätt så snart efter att jag börjat oroa mig kom en hållplats vars namn jag kände igen, Tingvalla IP, och där jag fick för mig att jag borde gå av. Slängde mig på knappen och gick av när bussen stannade. Gick åt det håll jag tänkte att det borde ligga åt och insåg ganska snart att det inte alls var där jag skulle ha gått av. Polisstationen ligger ju vid Tingvalla isstadion… Så då var det bara att börja knata.

Väl där gick allting bra, konstigt bara att det ska vara så svårt att se vettig ut på id-bilder…

När jag skulle hem sen igen hade jag ju inte en aning om vart rätt busshållplats låg (eftersom jag inte följde med så långt på vägen dit), så då var det bara att börja knata inåt stan. Väl framme i stan tog jag en sväng på myrorna i jakt på något tyg, hittade ingenting och tog bussen hem istället.

När jag ska iväg och hämta passet tänker jag följa med bussen hela vägen…

Första B-kursen!

Idag har vi påbörjat en ny kurs, Systemimplementeringsteknik, den första B-kursen (alltså mer avancerat än grundläggande). Lite häftigt ändå (tycker jag)…

Sitter just nu och installerar massa program man måste ha för att genomföra kursen. De flesta har jag aldrig tidigare hört talas om. Så är det dock med de flesta program vi behövt använda än så länge. Blir ju så när man aldrig grejat med såna här saker förut. Idag ska jag installera:

  • NetBeans (vilket krävde att jag installerade något som heter JDK (Java Development Kit), vilket jag inte riktigt vet vad det är)
  • XAMPP (Apache, kommer inte ihåg vad M:et stod för och PHP. Vet inte riktigt vad det är till för heller)
  • Jmeter (något testprogram för Java tror jag)
  • SimpleTest Unit Testing for PHP (också något testprogram men för PHP antar jag)
  • Firebug, Web Developer Extension och YSlow (plugins för Firefox för att få reda på saker som vi tydligen ska få reda på)

Jag känner att jag efter första föreläsningen fortfarande inte riktigt har koll på vad kursen går ut på. Det verkar mest handla om PHP, vilket jag ännu inte har en aning om vad det faktiskt är. Men det ger sig nog! Hoppas jag…

Nu: fortsätta installera…