En månad kvar

Om precis en månad börjar jag mitt nya jobb! Mitt nya, allra första riktiga jobb… Därför tänkte jag berätta sagan om hur jag fick jobbet!

1. Hotspot
I februari gick jag runt och pratade med massa företagsrepresentanter samt delade ut cvn. Försökte vara charmig och det kändes rätt bra. Ett företag bad mig maila mitt cv så de inte skulle tappa bort det.

2. Mailet
Jag skickade mitt cv till företaget, men hörde ingenting. I början av maj fick jag ett mail från en av de jag träffade på Hotspot, samma person som jag mailade mitt cv till. Det var ett kort mail jag fick, med ett tips om att de haft en annons ute där de sökte innovativ utvecklare och att jag gärna fick lägga in en ansökan om det lät intressant.

3. Ansökan
Jobbet lät superintressant så jag bestämde mig för att lämna en ansökan. Dock gick det inte eftersom sista ansökningsdag var 1 maj, så jag ringde och pratade med honom. Det slutade med att han lade in ansökan åt mig.

4. Intervju
Jag fick komma på intervju och träffa tre stycken från företaget. Fick berättat för mig att oftast brukar man först bara träffa han jag haft mailkontakt med innan man fick träffa de andra, men eftersom jag träffat dem på Hotspot (och gjort ett bra intryck!) fick jag hoppa över det steget. Fick komma dit en andra gång och träffa vdn. Sedan en tredje gång för en kompetensavstämning med en av företagets utvecklare.

5. Anställningsavtal
Detaljerna kring avtalet tog vi över telefon och de skickade avtalet med post.

Det tog ganska lång tid, men oj vilken spännande första halva av sommaren jag haft! Och vilken otroligt spännande höst det kommer bli! Så ja, bara en månad kvar tills det är dags…

image

Annonser

Jadu…

De två senaste dagarna har det inte riktigt fungerat för mig. Jag vet inte alls varför, men saker har bara gått fel och det har inte känts riktigt bra. Det började igår morse.

Till en början kändes dagen bra, tog bussen till Kil för att jobba. När jag kom fram i Kil satte jag mig på cykeln för att åka till jobbet. Men någonting stämde inte. Det kändes konstigt att cykla och det lät fel. Jag gick av cykeln, kikade lite på den, tyckte inte att något såg särskilt knas ut. Eftersom det var bakdäcket som kändes konstigt bestämde jag mig för att klämma på det. Ingen luft. Alls. Nada, zero, noll. Sist jag cyklade på den var backdäcket fyllt med luft. Med andra ord: någon jävla idiot hade punkterat bakdäcket på min cykel!

Jag var något så fruktansvärt förbannad, fick snällt låsa fast cykeln igen och knata iväg till jobbet. Just igår jobbade jag på en förskola som öppnade i januari, så de har fortfarande en del nyinskolningar och många småknattar. Just igår var det en sån där skrikig dag. Den började bra, jag kommenterade på vad lugna och icke-skrikiga barn de verkade ha och helt plötsligt ramlade ett barn ner från en bänk. Slog huvudet i marken, grät och skrek. Då blev ett annat barn ledset eftersom det första barnet grät, sen ramlade ett tredje barn ner från en bänk och blev ledsen, då blev ett till barn ledset eftersom det tredje barnet grät. Något senare ramlade ett större barn nerför kullen (vilket tydligen var leken, men denna gång gjorde det ont) och slog sig. Tårar och ännu mera skrik.

Två eller tre barn ägnade sen ända fram till lunchen och hela lunchen åt att gråta och skrika. Konstant. Efter det var det minst ett barn som var missnöjd med något hela tiden tills jag gick hem. Snacka om att man är trött i huvudet då.

Idag skulle jag till samma ställe. Höll tummarna för att dagen skulle bli lugnare (och kände mig mycket nöjd med att jobba kort dag från 9 till 13.30) och satte mig på bussen. Efter första hållplatsen blev vi stående i nästan en kvart. Då bör tilläggas att restiden totalt ska vara en halvtimme. De håller på att bygga om en väg där i princip alla bussar åker, vilket gör att den vägen är trängre än vanligt. Idag hade någon dessutom parkerat en lastbil där. Någonstans mellan 5 och 10 bussar skulle förbi där och då (plus ett gäng med bilar), lastbilschauffören syntes inte till och det var verkligen helt stopp. Tills slut bestämde sig en man i reflexkläder (som var där och jobbade med något annat, kanske vägarbetet?) att ta tag i saken, så han ställde sig och dirigerade trafiken. Till slut kom vi loss.

Väl framme i Kil fick jag skynda mig till jobbet, men lyckades ändå komma några enstaka minuter för sent. Dagen var rätt så lugn, det var bara ett barn som grät och skrek sig igenom lunchen. Inte en endaste trillade av bänken, eller en cykel, eller en kulle. Dock fick jag ett samtal precis innan lunch. ”Kan du komma och jobba där när du har slutat? En har blivit sjuk, skulle vara jättebra om du kunde komma iväg lite tidigare och skynda dig dit!”. Jag tackar ju inte nej till fler timmar (mer pengar till mig), men kände när jag väl satt på jobb nummer två att det verkligen hade varit skönt att sluta tidigt. Istället fick jag sluta 16, vilket inte är en särskilt lång dag med tanke på att jag började 9, men utan rast och med stress så blir man rätt trött. Mitt huvud stängde av långt innan jag slutade, fick frågan av en kollega vad jag funderade på efter att jag stått med händerna vid ansiktet och bara sett förvirrad ut. Det var också så jag kände mig när det var fem minuter kvar på dagen. Vad fasen pysslar jag med? Vad gör jag nu?

I väntan på tåget

När jag hade slutat såg jag en traktor som kört fast i leran på ett gärde. En mindre traktor försökte dra upp den. Båda traktorerna stod stilla, bortsett från framhjulen på den lilla traktorn. De rörde sig lite upp och ner. Vid ett tillfälle trodde jag att den lilla stackaren skulle välta bakåt. Såg även ut som att den lilla också höll på att köra fast sig i leran. Undrar om de kommit loss än…

Glömde visst…

Okej, jag glömde bort att jag skulle skriva när jag satt på bussen hem. Jag var trött. Godkänd ursäkt.

I alla fall, det jag tänkte skriva lite om är att jag förhoppningsvis (håll tummar och tår) kan sluta jobba i kga snart! Inget fast jobb eller så, men har kommit med i Kils vikariebank. Med lite (väldigt mycket) tur får jag förhoppningsvis tillräckligt med jobb där för att slippa pendlingen till kga! Kil ligger ju faktiskt mycket närmare, tar bara en kvart med tåg mellan Karlstad och Kil. Det känns mer överkomligt att pendla när det är sån liten stund varje dag.

I övrigt har jag ännu en kväll för mig själv. Sambon åkte till kga då han jobbar imorgon. Problemet idag är bara att vi bestämde oss för att sluta äta snask i måndags, så jag har inget att festa på. Ja, utöver några sockerfria halstabletter och lite light-julmust. Känns väl sådär. Jag som gillar att ‘passa på’ när sambon är borta och nu kan jag inte det. Stackars mig…

Dåligt uppdaterat

Jag har varit rätt dålig på att skriva de senaste dagarna, men det beror väl mest på att det har varit lov och helg. Det blir lite dåligt med inlägg då.

Idag var jag inte bokad så jag trodde inte att jag skulle få något jobb. Tio över åtta fick jag ett sms med förfrågan att jobba 11.15-15.00. Det tog verkligen emot, men till slut tackade jag ja. En riktigt kass tid, inte ens fyra timmar, men vad ska man göra? Jobb är ändå jobb.

Trots att det är en kort jobbdag försvinner hela dagen ändå. Bussen in till stan gick tio i nio, sen bussen in till kga kvart över nio. Även om jag inte jobbar nåt på förmiddagen så är den ändå förlorad. Kan ju inte göra mycket här på bussen. Sen kommer jag inte vara hemma förrän kring halv sex ikväll.

Är hemifrån nästan nio timmar för att jobba mindre än fyra timmar. Ni anar inte vad gärna jag vill ha ett jobb närmare (helst i) Karlstad…