Börjar bli jobbigt nu

Igår skulle jag iväg och simma. 06.20 ringde klockan, precis som de två föregående dagarna. Vid sju satt jag fortfarande på sängen, hade fått på mig bh, strumpor och linne och kände bara nej. Jag skulle kommit fram till badhuset så pass sent att jag inte hade hunnit göra tjugo varv innan bassängen blev upptagen av småbarn som ska lära sig simma plus att jag verkligen verkligen ville sova lite till innan skolan. Så, latheten vann och jag fick stå ut med mitt dåliga samvete över att inte ha tränat som jag hade bestämt. Inte hela världen egentligen, men nog så störande. Får se om jag tar mig iväg en sväng idag istället.

Jag känner att jag kommit in lite i en uppförsbacke nu, motivationsmässigt sätt. Framförallt med maten. Vill också få äta lösgodis, chips, pizza, choklad och kebabtallrik. Idag är bakis-Helen framme och hon är gryyymt sugen på en kebabtallrik! Istället håller jag på att tina upp en korv (kabanoss) som kommer ätas tillsammans med lite pasta som finns kvar sen i förrgår. Är alldeles för hungrig och seg för att orka laga någon ordentlig mat, så då blir det vad det blir. Men vore sååå gott med kebab, sås och pommes just nu… Min hjärna vill ha massiva mängder fett, salt och kolhydrater (i potatis-form helst, är väldigt sugen på pommes)!

Just keep swimming

Imorse var jag till badhuset igen och simmade lite. 20 varv blev det, alltså 1000 m, något jag helt klart är nöjd med. Jag hade tänkt ta mig dit till halv åtta, men det var liiite segt att gå upp så var inte där förrän strax innan åtta. Just nu känns min kropp rätt mörbultad får jag lov att säga. Har dött en stund på soffan medan jag kokar ägg.

Idag tog jag även mig själv i kragen och köpte ett månadskort! Så det blir till att masa mig iväg dit onsdag-fredag. Jag hade ju tänkt simma även på tisdagar, men efter två dagar i rad med pole-fitness gjorde min kropp sååå ont att jag bestämde mig för att låta även tisdagen vara en vilodag. Lär framförallt behövas nästa vecka när dansen drar igång på måndagar också!

Sen måste jag ju bara kommentera på känslan när man har simmat massa varv (i mitt fall då 20)(är bara lite nöjd över mig själv), sätter ner fötterna och ska använda benen till att gå igen. Det är så otroligt konstigt, som att kroppen har glömt bort hur man går. En upplevelse, helt klart!

Invägning 4

Idag var det då dags för den fjärde invägningen! Kände mig rätt nervös inför den här, i och med att det blev ett helt kilo förra veckan, men samtidigt rätt hoppfull – av just samma anledning.

Vågen visade på 75,5 kg den här gången. Alltså två hekto mindre än förra veckan, vilket innebär att den totala viktminskningen landar på 1,6 kg. Ingen höjdarvecka alltså, men ändock neråt. Jag ligger ju fortfarande i fas med planen om ett halvt kg i veckan så får ändå känna mig nöjd.

Måste nog även tänka på att köra mer kondition framöver, har kört mest styrka nu senaste veckan och dessutom inte tränat så himla mycket. Men nu så blir det andra bullar!

Motivation

Jag har två bilder som fungerar väldigt bra som motivation. Den första är från sommaren 2010, jag vägde mer än jag någonsin hade gjort (har slagit det viktrekordet rätt rejält sen dess) och jag hade suttit i solen rätt dumt. Enda anledningen till att jag tog kortet var för att visa min konstiga solbränna. Kortet togs bara någon vecka efter att jag hade bestämt mig för att det fick räcka och att jag skulle gå ner i vikt. Såhär såg jag ut då:

Digital StillCamera

Jag tycker personligen att jag såg rätt uppsvälld ut. Men jag är glad att bilden finns, för den påminner mig om att jag verkligen inte vill se ut sådär. Dessutom kan jag jämföra den med nästa bild, som togs mindre än ett år efter denna. Jag skulle chansa på någonstans april-juni, försommaren där 2011.

Digital StillCamera

Bilden visar en 16 kg mindre Hink. Jag kände mig i princip som en ny människa, och samtidigt som den gamla Helen. Helt plötsligt såg jag ut som jag gjorde i mitt huvud igen. Jag vet inte om alla andra tycker att det är så stor skillnad som jag tycker att det är, men det är skitsaksamma. För mig visar dessa bilder att jag har alla möjligheter i världen att lyckas med detta. Jag har ju gjort det förut, så vad skulle hindra mig den här gången? Jag kan om jag vill, och jag lovar att jag vill!

Skillnaden nu mot då (bortsett från saker som att jag är äldre och sådär) är att jag inte bara vill gå ner i vikt. Då var mitt mål att bli smal och att komma ner på 60 komma någonting. Nu är mitt mål 60-65 kg, eftersom jag vill bli stark. Jag vill bli hälsosam och vältränad. Då slutade jag när jag uppnådde målet. Det kommer jag inte göra den här gången. Jag ska hela tiden sikta uppåt, jag kan alltid bli lite starkare, lite snabbare.

Motivationen är på topp, jag har fasta pass tre gånger i veckan och tänker börja simma nu till veckan. Tanken är att de vardagar jag inte har fasta pass så kommer jag ta en simtur där på morgonen. Detta kommer resultera i sju träningspass i veckan, med lördag ledigt. Det kan vara så att kroppen inte orkar med det i början och i sådana fall får jag lägga in en till vilodag, men målet är sju pass i veckan.

Och så bara för att jag vill se bilderna bredvid varandra avslutar jag med att ta dem en gång till. Trevlig kväll!

Digital StillCameraDigital StillCamera

Julens bilder

Kom på att jag tog en hel del bilder där kring jul som det ju kan vara dags att lägga upp!

SAMSUNG CSC
23 december avslutades med att Krister friade till Sofie!

SAMSUNG CSC
En misslyckad bild som ändå fick sin egna lilla charm

SAMSUNG CSC
Morris tyckte vi var vakna för länge så han gick och lade sig

SAMSUNG CSC
Dagen därpå var det julafton och katterna fick sin julklapp. Morris listade snabbt ut hur den fungerade!

SAMSUNG CSC
Julafton spenderades delvis hos Anki & Torbjörn och delvis hos Staffan & Ingela. De sistnämnda hade en riktigt rejäl gran med massor av julklappar under!

SAMSUNG CSC
Anki och mamma satt och var rätt lika

SAMSUNG CSC
Det sägs att vi är lika, men får lov att säga att jag har svårt att se det

SAMSUNG CSC
Pappa, Krister & Staffan

SAMSUNG CSC
Sofie fick agera tomte under julklappsutdelningen

Sen tog jag även en liten fotopromenad, men de bilderna kommer i ett eget inlägg!

Invägning 3

Tredje veckan jag väger mig och idag blev jag positivt överraskad! Förra veckan vägde jag 76,7 kg och idag stannade vågen på 75,7 kg, alltså ett helt kilo mindre den här veckan!

Det resulterar i en total viktnedgång på 1,4 kg. Med tanke på att jag måste gå ner minst 0,5 kg i veckan för att nå mitt mål är jag mer än nöjd över dagens resultat. Sen vet jag ju att det kommer komma veckor när jag inte gå ner så mycket, och veckor när jag går ner mer, så känns skönt att ha lite på plussidan.

Nu ska jag göra mig iordning för skolan, kursstart i datasystemstekniken idag!

Insikt

Jag har bestämt mig för att vara väldigt ärlig nu, framförallt mot mig själv men även då mot bloggen och ni som läser.

I mitt förra inlägg skrev jag ju om min inställning till pole-fitnessen, att det inte kändes som att jag tog det seriöst och att jag inte förstod var den inställningen kom ifrån. Efter lite kontemplerande kom jag fram till något av en insikt till vad det kan bero på.

Först och främst kände jag mig rätt malplacerad. Tjockast där, förvisso som vanligt, men ändock lite jobbigt. Det känns alltid jobbigt att vara den som är tjockast när man är och tränar. I mitt huvud blir jag då per automatik den sämsta där (sen varför det spelar någon roll och varför jag jämför mig med alla andra är en helt annan diskussion). Det finns liksom inte en chans att jag kommer kunna utföra övningarna lika bra eller snyggt som alla andra, eftersom de inte har massa fett i vägen. Sen att jag är fruktansvärt svag och har hemskt dålig kondition underlättar ju inte direkt. Som under en övning när man skulle dra in magen så att man blev böjd som en ostbåge, men när jag gör det så blir jag inte som en ostbåge. Jag blir mer som en boll, med ryggen som putar ut och magen som putar ut, eftersom jag har väldigt mycket mage.

Men om jag då inte tar det på allvar utan bara gör det som en rolig grej så kan jag inte vara sämst där, eller misslyckas, eftersom jag ändå inte försöker på riktigt. Som en skyddsmekanism för att slippa känna mig kass. Dock funkar det ju inte så bra när jag kommer på mig själv med det, utan då känns det bara ännu värre.

Jag säger rätt ofta att jag är fet. Jag har inga problem med att prata och skämta om att jag väger för mycket. Jag har även insett att jag väldigt ofta säger att jag är dålig på saker. Enligt mig själv är jag tydligen dålig på sjukt mycket saker. För inte alls längesen skrev en gammal kompis ”chilla på självnedgraderingen” när jag skrev att jag inte alltid är så snabb efter att jag inte hade förstått vad han menade. Kan bara tänka mig vad han skulle säga om han hörde hur jag pratar om mig själv mest hela tiden. Återigen pratar vi om en skyddsmekanism. Om jag snackar skit om mig själv eller skämtar på min bekostnad så kan inte folk göra det bakom min rygg. Varför snacka skit om någon som erkänner det själv liksom? Jag vill dessutom inte att folk ska tro att jag inte vet om mina fel och brister. Jag vill inte ta risken att någon ska tro att jag tror att jag är bättre än jag är.

Det är rent ut sagt skitkasst att jag tänker och gör såhär. Att trycka ner mig själv för att ingen annan ska kunna göra det känns väldigt kontraproduktivt. Så länge jag gör det kommer ju någon garanterat göra det, om jag slutar så finns det bara en risk för att någon gör det. Och vad spelar det egentligen för roll om någon skulle göra det?

Jag har mycket att jobba med framöver, det är inte bara en ändring i mat- och träningsvanor som krävs, utan jag måste även ändra hela mitt tankesätt och hur jag förhåller mig till mig själv. Att komma till insikt om att jag beter mig såhär och att verkligen erkänna det för mig själv var jobbigt. Riktigt jäkla jobbigt. Men jag antar att det är ett bra steg på vägen. Hur ska man kunna jobba på någonting om man inte kan erkänna att det är ett problem?

Nu får det helt enkelt vara slut på att prata skit och trycka ner. Det kommer inte gå att sluta sådär bara över en natt, men om ni märker att jag gör det – snälla säg åt mig att sluta.

Pole-fitness

Igår provade jag alltså på pole-fitness för första gången någonsin. Jag var rätt nervös innan, men det var inte fullt så läskigt som jag trodde och jag dog inte ens nästan. Jobbigt? Absolut. Roligt? Absolut. Givande? Absolut. Har jag ont idag? Jupp, men inte på långa vägar lika ont som jag trodde att jag skulle ha. Det känns ju att jag har tränat, men inte direkt värre än efter någon annan träning.

Jag kan ju inte påstå att jag är direkt kompis med stången, men det kanske kommer. Det känns som att det här är en sån grej som man kommer utvecklas rätt mycket inom och där man tydligt kommer se vilka framsteg man gör. Jag hoppas det i alla fall.

En sak jag fann konstig var min inställning till det. Hade det varit en dansklass hade jag tagit det på största allvar, men nu var det som att jag ser på det som en rolig grej som jag kommer kunna skratta åt sen. Jag vet inte vart den inställningen kommer från och jag stör mig på den eftersom det kändes som att jag inte tog träningen särskilt seriöst, trots att jag vet att det är seriöst. Folk tävlar för fasen i sånt där! Jag tror jag ska försöka se det som att det är en dansklass med en ny dansstil som jag inte kan. Förhoppningsvis kan jag börja se det på ett annat sätt och inte som att jag bara gör det på skoj. Det är helt enkelt bara en sak som gäller: skärpning!

Klart slut.

Film i stora lass

Okej, så i lördags tittade vi på Nymphomaniac del 2. Den var lika skum som den första. Och det hände inte alls så mycket som de fick det att verka som. Fast visst hände det grejer. Hursom, mycket skum film.

Igår blev jag påmind (efter att anslagstavlan trillat ner) om att jag fick två biobiljetter förra våren som tack från jobbet. Tog ut dem ur kuvertet och insåg att de slutar gälla på onsdag! Vad göra? Jo, trycka in två biobesök till på onsdag. Eftersom jag ska på bio imorgon (men annan bio där biljetterna inte gäller) och det är bokcirkel på onsdag hade jag igår och idag på mig.

Så igår drog jag iväg på nya Jönssonligan-filmen som gick 15.00 och var textad. Trots texten var det en trevlig upplevelse, alltid mysigt med bio och filmen var bra. De har tagit bort mycket av fjanteriet i den här (även om den fortfarande har sina komiska stunder) och jag tycker skådisarna gjorde ett bra jobb.

Idag var jag osäker på om jag skulle hinna med ett biobesök. Jobbade 8-17 och hade första passet pole-fitness 17.45-19.15. Tänkte att om jag tar mig hem fort så kanske jag skulle hinna in till nån film som började 21. Och det gjorde jag! Micke & Veronica blev det idag, lättsmält klassisk svensk komedi som inte krävde någon tankeverksamhet. Alldeles lagom när dagen gått i ett!

Jag var lite orolig för att jag skulle känna mig lite obekväm om jag gick själv på bio, men det var inga problem! Att hitta på saker utanför hemmet med sig själv (som inte är typ träning) är faktiskt väldigt trevligt. Riktigt egen egentid. Kan rekommendera att ta med sig själv ut på en date, ibland glömmer man bort att göra något roligt enbart för en själv!

Imorgon ska jag och två kompisar gå och se Turist. Himla mycket svensk film för tillfället, men verkar ju ha kommit mycket nu så.

Det känns som att det här kan bli ett riktigt bio-år och jag tänker nog se till att göra det till det! Om det kommer någon ny film jag är sugen på att se så ska jag allt gå och se den, oavsett om jag har sällskap eller inte. Den barriären har jag ju redan krossat och nu vet jag ju att det är trevligt att gå själv också.

Det var väl det, pole-fitnessen får ett eget inlägg imorgon!

Klart slut.