Summering av Hotspot 2015

Ungefär vid halv elva i förmiddags knatade jag iväg till universitetet för att trakassera några företagare och ge dem mina fina cv-häften. Ju närmare jag kom lokalen där jippot hölls, desto mer nervös blev jag. Det är inte helt ångestfritt att försöka sälja in sig själv till potentiella arbetsgivare!

Väl inne visade det sig inte vara några större problem. Jag kanske inte charmade byxorna av folket där, men jag var trevlig, pratade på utan problem, ställde frågor och visade allmänt intresse. Flertalet företag kändes det som att jag fick väldigt bra respons från genom att de verkade ha ett genuint intresse för mig och kunde se var min kompetens skulle kunna komma till nytta hos dem. En tyckte att jag borde bli teknikinformatör istället med mitt teknikintresse och pedagogiska bakgrund (”ta den här och läs om det så kan du tänka på det!” & ”jag tror du skulle passa perfekt som det!”).

Från början skulle Teres ha följt med, men hon fick inte tag på någon barnvakt. Istället för att gå dit med någon annan bestämde jag mig för att gå dit själv. Jag tänkte att jag behöver träna på att själv gå fram till främmande människor och prata med dem, men det visade sig att jag hade helt fel. Jag behöver inte alls träna på det. Jag är faktiskt rätt grym på det! Det stora problemet ligger nog i när det är större grupper, för då backar jag till förmån för de mer framåt och pratglada människorna.

Om jag tar ett steg tillbaka gör jag inte särskilt stort intryck. Om jag däremot går fram ensam till någon måste jag prata och vara framåt för det finns ingen annan som gör det annars. Och när jag är framåt är jag riktigt trevlig och kanske till och med lite charmig. Samma sak på anställningsintervjuer, känner mig förvånansvärt lugn och bekväm i situationen även om jag är rätt nervös innan.

Slutsats: en och en äger jag, i grupper blir jag obekväm. Fast det var en som det var rätt obekvämt att prata med, men det berodde inte på mig. Han var så uppenbart obekväm, flackade med blicken och visste inte alls vad han skulle säga. Det kändes inte riktigt som att han ville vara där.

Hur som helst, är helt klart nöjd med dagen! Har fått några namn/avdelningar jag ska höra av mig till, jag lämnade ifrån mig nio cv-häften och jag dog inte av nervositet. Bra dag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s