Ragga!

Idag – äntligen! – blev raggan av! Fortsättningsgrupp, vilket gjorde mig rätt nervös. Väldigt stor grupp, vilket gjorde mig rätt nervös (och rätt irriterad, är det mycket folk vore det bra om de kan placera ut sig med lite eftertanke). Enbart minimala gymnasietjejer, vilket gjorde mig rätt nervös.

Trots nervositeten gick det himla bra. Fruktansvärt jobbigt såklart, framförallt styrkan, men riktigt kul att vara igång med det igen! Gick helt klart över förväntan.

När klassen var slut kom läraren fram och pratade med mig, frågade om jag dansat ragga förut och berömde mig för att jag hängde med så bra. Varpå jag självklart ska vifta bort det med att det ju var samma koreografi som vi körde när det var öppet hus, men då sa hon att jag även hängde med bra på uppvärmningen och diagonalen.

Då bestämde jag mig för att helt enkelt bara ta emot komplimangen och säga tack. Det är ännu en sak jag måste träna på, att sluta känna ett behov av att förklara mig. Om jag inte är bra på någonting så vill jag berätta för folk varför jag inte är bra på det, att det finns en anledning, så att de inte ska tro att jag bara är dålig eller inte vet om det. Om jag är bra på någonting så vill jag komma med förklaringar till varför just det gick så bra eller bortförklara det helt (nej, jag är inte alls bra på det), så att de inte ska tro att jag är typ uppblåst.

Exempel 1: när jag simmar önskar jag att jag hade en skylt på mig där det står ”ja, jag simmar långsamt. Det kan bero på att jag är obekväm där jag inte bottnar och därför har undvikit att bada där jag måste simma”. När jag börjar bli trött på mig själv för att jag känner mig i vägen vill jag lägga till ”men vet ni vad? Jag simmar iaf! Jag kommer ju inte bli bättre om jag inte simmar och alla måste vi börja nånstans! Så varsågoda och simma förbi, för jag försvinner ingenstans”

Skulle bli himla otympligt med en sådan skylt…

Exempel 2: när en kompis säger att jag kan sy och är duktig på det säger jag genast ”nej, jag kan inte sy. Jag kan inte sy efter mönster och jag får bara ihop saker som inte kräver att man är så noggrann”.

Men vafan, varför säger jag inte bara tack? Jag har sytt flertalet saker nu som faktiskt blivit riktigt bra och visst, jag är inte så noga och jag gillar inte tanken på att följa ett mönster, men lik förbannat lyckas jag testa och höfta fram saker som ser rätt bra ut. Bara det är ju inte illa pinkat!

Så, nu har jag fått filosoferat av mig lite också. Inte alls meningen med inlägget, men så kan det bli ibland. För att det inte bara ska bli text bjuder jag här på en bild på en taggad men nervös Hink från innan dansen! Imorgon bitti blir det badhuset, så natti natti!

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s